peeelin

Suttit och funderat
Kärlek & vänskap är bara falskt'
familjen är det ända som betyder något, det ända som känns på riktigt.
Det som jag inte förstår,
en familj borde väll bara byggd på kärlek & vänskap ?
men hur går det ihop när det bara är på låtsas, när det bara är två spel, två samhöriga spel ?
jag förstår verkligen inte, har jag missat något ?

I en idyllisk liten ort, där gräset växer hur fint som helst, nyklippt, pool, ett riktigt familjehus.
Mår alla som jag gör, har alla funderingar ?
eller är de på andra sidan gatan, på andra sidan staketet sådär lyckliga som det ser ut som utifrån ?
Är det bara en människa som det är något allmänt fel på ?
Kanske är det bara jag som förstör för mig själv.

Har jag för höga krav, eller har jag inga krav alls ?
Hoppas jag på för mycket, eller hoppas jag inte alls ?
Jag vet inte vad jag gör för fel.

Kanske är det inte här jag hör hemma,
om inte, var hör jag hemma då ?

Det är som att klättra på en stjälk till en ros, men att aldrig nå upp.
Bara halvvägs, tar död på taggen men ändå kommer det bara nya.
Och såren från taggarna innan läker aldrig'
Är det kanske taggarna som tar liv,
det kanske är så att det inte finns någon som når upp till rosen,
finns det någon ros ?

Jag behöver mer tid.
Mer av de blommande tiderna'
kanske är det inte här.