gammalt inlägg'
väljer att publicera en gammal text jag skrev i början på 2011, tyckte det var rätt bra skrivet.
Att man kan ändras så fort, ena stunden vara hur glad som helst, sitta & sjunga & skratta som aldrig förr, för att sedan helt plötsligt bli depp för minsta lilla, känna sig värdelös, bortglömd & onödig. Det är ganska vanligt bland människor nuförtiden skulle jag tro, vem har inte mått dåligt ?
Antagligen är det för min del för att det finns saker som gnager hela tiden, man vill glömma men det går inte, man kämpar & försöker men sen kommer dom där stunderna då man bara vill gråta.
Att stänga inne allt inom sig, är nog som att stänga in ett barn i ett rum själv under en lång tid, det går inte att leva så. Läskigt exempel men, det borde vara så ? Känslorna pressar en så mycket till slut att man inte klarar det själv. Hjälpen finns tyvärr inte alltid nära som folk säger, vissa människor är ute efter pengar, vissa människor bryr sig inte ett dugg, vissa är så avundsjuka att de lever på att förstöra för andra, vissa är så falska att de ljuger om allt & de måste fortsätta för att klara sig undan den förra lögnen. Jag förstår inte att folk orkar med det.
Synd att jag träffat så många fel. Så många som inte "passat" mig, så många som har varit en stor lögn, inte betytt ett dugg, så många som bara gått vidare & struntat i det, så många som skiter i hur andra mår rent ut sagt, så många med en så förbannat stor egoistisk avundsjuka i sig !
Men jag har lärt mig av det, det har jag. Man lär sig känna igen lögner efter ett tag. Hur en person inte vågar stå för det den sagt, det märks iallefall i mina ögon. Jag vet !
Så ibland undrar jag faktiskt om jag ska skratta eller gråta ?
idioter är inte värda tårar som min mamma sa så, jag skrattar nog ! : )
Antagligen är det för min del för att det finns saker som gnager hela tiden, man vill glömma men det går inte, man kämpar & försöker men sen kommer dom där stunderna då man bara vill gråta.
Att stänga inne allt inom sig, är nog som att stänga in ett barn i ett rum själv under en lång tid, det går inte att leva så. Läskigt exempel men, det borde vara så ? Känslorna pressar en så mycket till slut att man inte klarar det själv. Hjälpen finns tyvärr inte alltid nära som folk säger, vissa människor är ute efter pengar, vissa människor bryr sig inte ett dugg, vissa är så avundsjuka att de lever på att förstöra för andra, vissa är så falska att de ljuger om allt & de måste fortsätta för att klara sig undan den förra lögnen. Jag förstår inte att folk orkar med det.
Synd att jag träffat så många fel. Så många som inte "passat" mig, så många som har varit en stor lögn, inte betytt ett dugg, så många som bara gått vidare & struntat i det, så många som skiter i hur andra mår rent ut sagt, så många med en så förbannat stor egoistisk avundsjuka i sig !
Men jag har lärt mig av det, det har jag. Man lär sig känna igen lögner efter ett tag. Hur en person inte vågar stå för det den sagt, det märks iallefall i mina ögon. Jag vet !
Så ibland undrar jag faktiskt om jag ska skratta eller gråta ?
idioter är inte värda tårar som min mamma sa så, jag skrattar nog ! : )
Kommentarer
Trackback
