peeelin

Det märks verkligen att livet inte är en dans på rosor alla dagar, vissa dagar är fan rent åt helvete, humörsvängningar gör det ju inte bättre, men det är svårt att lära sig att acceptera att man måste må dåligt för att se det bra till slut..

Men hur mycket ska man behöva orka med ?
känns som att man är på botten, sen kommer dom där ljuspunktera och man börjar hoppas, hoppas som bara den och få för sig att det kanske blir bra..
sen händer det som man inte är beredd på och så sitter man där igen, längst ner i botten, hur många gånger ska man behöva resa på sig och kämpa sig upp igen ?

jag tror jag har ett litet svar, kom på det precis, eller det är iallefall något man kan prova..
så vad sägs om att ta en helt annan väg ? prova något man aldrig gjort förut,
försöka ge fan i det där dåliga som man vet att man inte mår bra av och faktiskt unna sig något nytt ?
det tycker jag låter bra, sen om det är lätt att säga men inte så jävla lätt att göra det är en annan sak, det är inte så jävla bara att göra...

men vafan, nu blev det hur mycket svordomar som helst, men varför inte försöka ?
tänka att det är ens sista försök ? verkligen försöka och satsa så mycket man orkar och prova,
umgås med dom man mår bra av, spelar ingen roll om det är ens mamma eller granne eller den där lilla fluffbollen till katt man har hemma.. umgås med dom man får energi av och låta bli det dåliga..
se det på den ljusa sidan att man faktiskt lärde sig något av det dåliga, man tog reda på sina egna gränser, kanske lär man sig då att blir starkare, eller kanske man blir det automatiskt ?

det tror jag. så nu ska jag fan kämpa, ska inte försöka, jag SKA ge fan i skiten nu räcker det !

JAJEBULLE !