23 maj'
Att det ska vara så svårt att uttrycka & förklara sig rätt vid rätt tillfälle, varför ska man kunna säga precis hur man känner & hur det är till en person, när man sitter mitt emot rätt person & inte får ur sig ett ljud ?
det är svårt när minsta grej blir till världens undergång, när det egentligen inte är så farligt, att hjärnan känns kaos & allt bara förstorar sig & bränner..
när ingen vet något, när man måste vara glad & trevlig mot folk jämt för att inte uppfattas som otrevlig & dryg, just för att dem inte vet något,
vad gör man när inte orken finns där längre ?
när allt bara rasar & man inte orkar vara den där glada utåt ?
det säger bara stopp.
sägs att man inte alltid ska vara glad osv, det kan man väll iofersig inte heller, men att uppfattas som en tråkig, deprimerad & klagande människa, när man egentligen inte är det är inte heller så roligt.
man vet själv, men ingen annan.
synd att det ska bli så pass fel ibland att det inte går att lita på, man vill men det går inte, det är då det är okej att skylla på andra, det är endå andra som har ljugit, låtsas & utnyttjat. Alla ljuger någon gång men att gå till en person som ska vara utbildad till att lyssna, hjälpa & tänka med... när en sådan person sviker det är nog då förtroendet tar som mest stryk. det är synd, för det finns bra människor det vet jag, men att hitta en sådan person är svårt.
småsaker som bara växer som sagt, det är jobbigt att gå igenom det när det bara bränner sådär.
det dåliga bränner ännu mer när fel personer får stå ut med det, personer som faktiskt gör det bättre
men att förlora kontakten med människor som betyder mer än livet bara för det här tänker jag inte gå med på,
har varit här förut & jag vet, jag vet att jag kan.
Det kommer bli bra, allt som behövs är vilja, tro & hopp.
det är svårt när minsta grej blir till världens undergång, när det egentligen inte är så farligt, att hjärnan känns kaos & allt bara förstorar sig & bränner..
när ingen vet något, när man måste vara glad & trevlig mot folk jämt för att inte uppfattas som otrevlig & dryg, just för att dem inte vet något,
vad gör man när inte orken finns där längre ?
när allt bara rasar & man inte orkar vara den där glada utåt ?
det säger bara stopp.
sägs att man inte alltid ska vara glad osv, det kan man väll iofersig inte heller, men att uppfattas som en tråkig, deprimerad & klagande människa, när man egentligen inte är det är inte heller så roligt.
man vet själv, men ingen annan.
synd att det ska bli så pass fel ibland att det inte går att lita på, man vill men det går inte, det är då det är okej att skylla på andra, det är endå andra som har ljugit, låtsas & utnyttjat. Alla ljuger någon gång men att gå till en person som ska vara utbildad till att lyssna, hjälpa & tänka med... när en sådan person sviker det är nog då förtroendet tar som mest stryk. det är synd, för det finns bra människor det vet jag, men att hitta en sådan person är svårt.
småsaker som bara växer som sagt, det är jobbigt att gå igenom det när det bara bränner sådär.
det dåliga bränner ännu mer när fel personer får stå ut med det, personer som faktiskt gör det bättre
men att förlora kontakten med människor som betyder mer än livet bara för det här tänker jag inte gå med på,
har varit här förut & jag vet, jag vet att jag kan.
Det kommer bli bra, allt som behövs är vilja, tro & hopp.
Kommentarer
Trackback